Det suger
Jag skulle kunna visa en bild så att ni verkligen tror mig, men vill undvika att bli vållande till annans död. Eller nåt sånt. Agilityn igår sög även den rätt hårt till en början där jag totalt verkade sakna någon som helst kroppskontroll, och den stackars Nevill gjorde så gott han kunde för att hänga med och förstå vad fasiken hans korkade matte ville. Som tur var gick det bättre mot slutet så jag slapp åka hem med den värsta förödmjukelsen i bakhuvudet.
Är lite bitter över att träffa Lincoln så lite oxå. Åkte tidigt i morse till jobbet och hann bara se honom en kort stund, och nu när jag kom hem så var det i princip bara god natt.
Men jag är inte så neggo som jag låter. Det är ju inte min natur. ;-) Däremot kan det vara skönt att ventilera sig ibland och även som det går trööögt just nu så känns det faktiskt lite bättre redan. Problem som man bär inom sig känns så mycket större än om man får dela med sig av dem. I samma stund som de kommer ut är de oftast helt plötsligt pyttesmå och man kan nästan skratta åt dem ;-)
Fredrik har för övrigt fått lite extraknäck resten av veckan, och det kan vi tacka vädergudarna för. Även om jag kommer leva som ensamstående i några dagar så ger det extra flis på kontot och det är såklart tacksamt i bistra tider.
Nu ska jag unna mig ett bad, måste ju passa på när el och uppvärmning är så billigt ;-)
Nevill är laddad, det riktigt lyser i ögonen på honom!
I väntan på bättre tider...
Två med bullar i ugnen?
Det är märkligt att man plötsligt kan ha sånt litet behov av sömn. Jag vaknar tidigt på morgonen och det känns inte som det finns en chans att jag ska somna om. Jag behöver inte sova mer, trots att jag kanke har varit vaken halva natten ibland. Kan det ha med åldern att göra tro? Däremot är jag trött och seg mest hela tiden, men det är den berömda gravidtröttheten som ger sig till känna.
Tror förresten att det finns en till med bebis(ar) i magen. Tilde och jag följdes åt förra året och jag har på känn att det är så i år med. Meningen var ju att vi skulle kastrera henne, men hon löpte så tidigt i år jämfört med annars, och jag vill inte riskera att ta in henne på en operation om hon skulle ha små liv därinne. En kollega lämnade in sin katt för kastrering och när de öppnade henne så låg där fullt av små kattungar. Ne, jag får helt enkelt göra det i höst om det blir ungar nu.
Förra året födde hon tre dagar efter att Lincoln kom till världen, är hon dräktig nu så kommer hon ligga ganska långt före mig med tanke på att katter inte behöver gå några 9 månader ;-)
Nepp, dags för kneg. Och agility ikväll.
Ha en bra dag!
En ovanligt härlig söndag
Idag fick vi lite gjort hemma. Några maskiner tvättade, toaletten kliniskt ren och golven skurade. Kan konstatera att det finns tre faktorer som underlättar otroligt mycket när det gäller städningen...
...att man har tiden till det
...att man har orken
...och att man hjälps åt - sida vid sida med städredskapen ;-)
Ett litet team, jag i badrummet, Fredrik i köket och Lincoln.. Ja, lite överallt hjälpandes med det han klarar av. I nuläget mest att plocka ut saker och sprida över golvet. Men han gör så gott han kan ;-)
Förövrigt var vi på kalas hos farmor idag, och så har vi hunnit med visit hos både Fredriks föräldrar och mina. Sistnämna bjöd på söndagsmiddag igen så nu är vi proppmätta för en vecka fram.
Lite bus ute i solen och det vackra vintervädret blev det oxå:
En liten fryskötte avstod från att vara med ute i snön och ni kan säkert gissa vem det var.. ;-)
Att bestiga ett berg
Jag satt och funderade på badhuset men hade nästan bestämt mig för inte, när jag fick ett SMS från Laura om vi skulle med. Så då ändrade jag mig, slängde ner mina och Limpans badkläder i väskan och åkte in till stan. Det var trevligt att bada och så fick vi ju träffa lilla Aurora, vårt fadderbarn, som snart fyller hela 1 år! När vi ändå var i stan så passade jag på att köpa sköljmedel så vi kan återuppta tvättadet. Fast det är inte så motiverande när det hunnit växa sig till ett berg a la Mount Everest. Skulle vara tacksam för Kebnekaise. Eller Lunedsbacken. Eller ingen alls allra helst.
Idag ska vi till kära farmor och fira hennes 84:e födelsedag. Jag funderar även på att ta med badkläderna för att åka och simma i samma vända, det var jättelänge sen jag var där själv och motionssimmade. Länge sen jag motionerade överhuvudtaget... tyvärr....
Nu - bajsblöja. So long.
Film: Lincoln som nyss lärt sig gå
Film: Lincoln med humörsvängningar
(Det är dock felvänt men det får ni leva med)
Film: Lincoln diggar
Tanke är inte samma som handling
Skämt sido... Dagen bjuder på inget mindre än en helt lugn hemma-såsar-dag. Jag har tänkt mig att tvätta, städa, gå ut med Lincoln, ta en varsin långpromenad med hundarna, träna desamma, plugga och kanske få i mig lite mat däremellan. Att umgås med gubben skulle vara trevligt men han ligger väl bakis halva dagen.
Allt det där har jag "tänkt", men tanke är inte samma som handling och för en gångs skull så tänker jag inte sätta pressen på mig själv att jag SKA utan jag tar saker i den ordning jag känner för och så mycket av det jag orkar. Då kan jag glädja mig åt det jag faktiskt har fått gjort istället för att ha ångest för allt jag inte gjort. Låter förnuftigt, men ack så svårt att leva efter ;-)
Today's ordspråk: Det är tanken som räknas ;-)
Snick-snack
Fredrik är på en liten "after-work" på Red Brick men kommer nog snart hem. Att vara pappaledig är ju oxå ett jobb ;-) Det borde finnas mer afterwork så som de har i andra länder, gå och ta sig en stor kall efter en hård dags slit. Det verkar existera lite mer i storstäderna, till och med Örebro, men hit har det inte riktigt hittat än vad det verkar.
Har hunnit träna lite med hundarna och jobbat vidare med Project X men snart tror jag faktiskt att jag ska kasta in handduken och äntra sängen. Sovmorgon i möra, kanske till åtta om jag har tur!
Lincoln har blivit en baddare på att spatsera. Förut gick han bara om man stod framför med utsträckta händer, men under den gångna veckan har han börjat våga gå omkring själv. Man blir överraskad när man tittar till och han går upprätt tvärs över köksgolvet! Fast än är det såklart ostadigt. Det roliga är att han kan resa sig upp från golvet helt utan stöd nu och ställa sig upprätt. Stora killen!
Bjuder på en bild från en kvällspromenad. Det blir mycket pyjamasbilder nu men det är konsekvensen av jobbandet. Jag ser honom ju mest på morgonen och kvällen när det är pyjamas-time!
Måste ju oxå passa på att tacka för alla grattis-kommentarer till förra inlägget. Det värmer såklart jättemycket!
Trumvirvel.......
Och dagens news är... Tadaa:
Vi ska ha barn :-) Ett till, vi blir tvåbarnsföräldrar och Lincoln blir storebror. Om allt går som vi hoppas. Som första beräknade datum är 19 augusti men det ändras med största sannolikhet vid ultraljudet. Kan ju besvara den första frågan som brukar dyka upp, var det planerat? Japp, lika planerat som med Lincoln. Har skrivit ner lite minnesanteckningar från den första gravidtiden, eftersom vi inte ville gå ut med det här så tidigt. Vi fick nämligen missfall i höstas och det gör en medveten om att det faktiskt kan hända även en själv. Ännu är det tidigt så saker och ting kan hända men efter de första tre månaderna som vi nu passerat så ökar i alla fall chansen lite att den lilla knodden ska stanna där inne tills den är färdigutvecklad och klarar av ett liv här ute i kylan ;-)
2009-12-16
Idag fick vi plus på stickan. Vi är med barn igen, ska få ett andra kärleksbarn och Lincoln ska få en liten syster eller bror. Om allting går bra det vill säga.
Vi är bara i vecka 4 än så länge vad det verkar. Därför kommer detta inlägg hamna som ett utkast och inte bli publicerat på många veckor. Som flera andra så väljer vi att vara lite hemliga i några veckor till, man vill ju hinna berätta för de närmasta först och såklart se så det verkar gå vägen.
Vi är så glada över detta. H*n är precis lika väntad, önskad och planerad som vår lilla gubbe här hemma. För ett par månader sen så fick jag missfall och då var jag i runt vecka 6-7 tror jag, och det gör såklart att det finns vissa svarta orosmoln på den annars så rosafärgade himlen. Skillnaden nu är dock att det känns annorlunda. Jag har inga starka symptom än, men de finns där. Jag anar dem. Det gjorde jag inte sist, när kroppen valde att avsluta. En annan skillnad är oxå att jag då gjorde flera graviditetstest och de visade positivt men väldigt svagt streck. Nu fick jag ett klart och tydligt + i resultatrutan innan urinet ens hade hunnit till "test-rutan". Det finns inga tvivel om resultatet. Kanske kan se det som ett gott tecken, man behöver hur som helst ha nåt att greppa i ;-)
Det allra första som jag reagerade på och som kanske är ett sympton är att det dök upp en massa finnar runt pannan vid hårfästet. Hormoner? Små illamåenden har smygit sig på men det kan lika väl vara något annat. Humöret har visar sig med en något (läs väldigt) mycket kortare stubin vid några tillfällen.. Kan dock oftast hejda mig. Det sista som har dykt upp för bara någon dag sen är en enorm trötthet. Det slog till och tog mig på sängen, och jag som annars har haft rätt bra med energi på sista tiden känner mig helt utslagen. Järntabletter måntro? Jag har oxå upplevt en ökad hunger. Fram tills nu så har jag ju minskat mitt naturliga födointag för att gå ner lite i vikt, och kroppen har anpassat sig till en viss mängd mat utan att jag känner hunger. Men nu sista dagarna har jag varit konstant hungrig, även om jag ökat på till normalt kalori-intag.
Som en första beräkning jag gjort kommer bebbe2 anlända den 19 augusti 2010. Vi får se hur väl det stämmer överrens med verklighet. Återigen.. Om vi kommer dit. Men vi håller tummar och tår!
2009-12-31
Årets sista dag och bebisen har fortfarande hållt sig kvar därinne i magen.
Läste någonstans att 1 av 4 graviditeter avslutas under vecka 6-7, men fortfarande är risken för missfall stor ända till vecka 12. Och därefter fortsätter det finnas en viss risk, även om den minskat avsevärt. När ska man få slappna av? ;-)
Jag har hur som helst börjat känna på att jag är gravid ordentligt. Till och från mår jag väldigt illa och är jättetrött. Dessutom har de välkända boobisarna a la Dolly Parton börjat komma tillbaka ;-)
Idag är det nyårsafton och den blir nykter såklart, men det gör ingenting alls eftersom jag inte har något som helst sug efter att festa till.
2009-12-18
Igår berättade vi för våra päron och de tog det rätt bra ;-) Sa inte mycket men det behöver väl smältas lite, även om det inte var första barnet!
Nu på kvällen kom den där välbekanta illamående-känslan. Fredrik jobbar och Lincoln har varit extremt gnällig i två dagar för ovanlighetens skull. Hoppas att jag inte kommer må som jag gjorde de tre första månaderna av förra graviditeten, att lämna butiken för att springa till toaletten och spy på jobbet är ingen höjdare! Och det där illamåendet är såå uttröttande. Men den leder ju till något bra och det är väl det som gör att man står ut antar jag ;-)
2010-01-06
Igår försökte jag ringa MVC, men i vanlig ordning kommer man bara till den automatiska telefonbokningen som säger att "Det finns inga tider att boka just nu, men prova gärna senare - det kan ju bli en avbokning!" Bra system det där...
2010-01-07
Fick tag på en barnmorska idag och har bokat en tid då vi ska skriva in oss, det blir nästa vecka. Jag mår inte på långa vägar så dåligt som med Lincoln och det är såå skönt. Dock väldigt trött. Men det hör ju till.
2010-01-17
I torsdags var vi till MVC och skrev in oss, och det var inga störra skillnader från förra gången. Den här gången får dock alla som vill göra ett så kallat KUB-test och nästa vecka ska vi på ett litet informationsmöte innan vi bestämmer oss.
Annars r det inga större nyheter. Mår hyfsat bra, lite illamående ibland och trött som busen för det mesta. Igår jobbade jag hela dagen ensam, och lördagar är det stort tryck vilket gör det svårt att hinna gå och sätta sig. Gårdagen var inget undantag, och jag fick inte tid att slå ner röven en endaste gång. Då var det faktiskt lite jobbigt när jag mådde illa, hade ont i kroppen och bara ville gå och lägga mig någonstans. Men jag överlevde, och vad är det man säger? - Det man inte dör av gör en starkare! ;-)
Massor av dötid och kommande surprise
På jobbet är det så dött, och jag kan inte tycka att det är ett särskilt givade och utvecklande arbete att gå och leta upp tejp-rester på borden eller vända rätt ljusen i hyllan...
Det brukar alltid vara en liten down-period efter rean, men nu (förmodligen med kombination av snöovädret) är det värre än någonsin. Nästintill total avsaknad av kunder.. Jag har så svårt för tristessen. Igår och idag gick jag hem tidigt, bättre att spara de timmarna till någon gång när det behövs. Det har i alla fall varit jätteskönt att komma hem när det fortfarande är ljust ute och man hinner till och med laga mat som tar lite längre tid! :-)
Mellanlandning nu innan jag ska iväg till Hällefors på instruktörsutbildning. Och ikväll eller i morgon kommer det nog ett litet avslöjande, eller tillkännagivande vad man nu vill kalla det. Somliga som läser är redan bekanta med nyheten men kanske det kan överraska någon ;-)
Gjort lite nytta för en gång skull
Eftersom vi försöker hålla ganska strikt på mattiderna, allting funkar så mycket bättre då till exempel nattsömnen och humöret, så är det praktiskt att ha färdiga rätter klara. Resten av oss äter ju tyvärr inte lika regelbundet, främst på grund av arbetstider...
Idag blev det hur som helst potatis, fisk och dillsås (blä för dill tycker jag men den det är ämnat åt verkar gilla det) i några lågor och pasta med ost- och broccolisås i de andra. Den sistnämnda rätten blev mumsfilibaba och jag hade gärna smaskat i mig allt själv ;-) Det är svårt att hitta bra lådor nu när Limpan "växt ur" muffinsformarna, men pappa lagade lite mat åt honom och då passade jag på att återanvända de plastbyttorna han skickade med. Måste komma ihåg att fråga var de köpt dem.
Nu tror jag nog att det har svalnat så pass mycket att jag kan stoppa in maten i frysen och sen blir det sääääängen... Natti, natti!
Pancakes
Mer och mer snö kommer det. Staketet runt vår gård syns nästan inte på sina ställen nu och man kan ju undra hur mycket mer det kan komma. Pappa berättade om en vinter på 80-talet när han arbetade i Oskarshamn och de bodde i en stuga. Det året kom det så mycket snö så det täckte fönstren - man kunde inte se ut! :-O Undrar om det blir något i den klassen i år?!
Förra sommaren var det en extrem hetta, hösten bjöd på extremt mycket regn och vintern - ja ni fattar. Har funderat lite över vad våren har att komma med? Extremt mycket... pollen?
Liten fis vill envist äta med skeden bak och fram ;-)
MUMS vad gott med pannkakor, grädde och blåbär!
PUUSSSSS MAMMA!
Jag är så glad att just Fredrik är far till Lincoln. Han tar verkligen sin papparoll på fullaste allvar, engagerar och bryr sig. Blir så varm i hjärtat när jag ser honom helhjärtat gå in i bus-lekar och det riktigt lyser i ögonen på Lincoln när han försöker "fly". ♥
Nu blir det till att laga lite matlådor till lillfisen eftersom det börjar sina i frysen. God kväll!
Ööhh...
Ojoj, vad har jag gett mig in på...?! :-O Att läsa en kurs om djurens beteende innebär även en massa biologi och att lära sig om hur kroppen fungerar rent fysiskt med nervbanor och hela fadderullan..... Vi får väl se hur det går, det är ju bra att kunna saker från grunden hur som helst och det kan man ju minst sagt kalla detta. Djupdykning!
Det negativa med distanskurs är att det inte finns någon lärare att terrorisera med alla miljoner frågor direkt när de dyker upp. Det positiva är ju helt klart att jag faktiskt kan läsa detta OCH jobba OCH se min familj lite då och då.
Min bibel just nu
Snöstorm och mängder av snö!
Våren känns ganska långt härifrån just nu...
I vanliga fall tar det en kvart att åka till jobbet, men på grund av snöstormen i morse tog det mig 45 minuter att komma dit. Det gick inte i 90 om man säger så... Kom 10 minuter senare än jag tänkt oxå bara för det! :-(
Som sagt, inte 90 km i timmen.... Notera de -10 grader trots att det snöade för fullt...
Man såg varken framåt eller åt sidorna, och det läskiga var att det inte ens gick att urskilja var diket började. Jag klarade mig tack och lov utan en djupdykning men det var nog tack vare att jag hade baklysen från bilen framför att följa!
Dagen på jobbet kändes lång, även om det fanns lite att pyssla med. Men kunderna svek, och jag kan nog förstå dem. Vem ger sig ut frivilligt i snöstorm? Och vi som hade dukat upp så mysigt med cider och salta pinnar! Mötte en gubbe på vägen från parkeringen och till butiken som tittade på Nevill och sa att "nu tycker allt hunden att det är skojigt!" Jo tjena... En värmeälskande hund som tvingas pulsa fram i snö där han inte ens ser över kanten. Han skrattade säkert jättemycket inombords...
När det var dags att sluta och Nevill & jag hade kämpat oss upp till parkeringen möttes jag av detta:
Tur att det inte är var dag man behöver skotta fram bilen efter jobbet...
Agilityträningen var riktigt skoj idag! Nevill är så duktig, och jag känner mig bara som en stor klant när jag ska försöka koordinera alla kroppsdelar som vill åt olika håll. Agility är en hel vetenskap, och om man innan man började trodde att det handlade om att latja runt och leka så blir man snabbt varse att det är lydnadsträning på hög nivå. ;-)
Ps! Såg att texten är lite lustig på bilden i inlägget före detta. Vill bara påpeka att det inte har någon som helst underliggande mening. Bara så det inte blir några missförstånd ;-)
